Första inlägget...
Jaha. Har bestämt mig för att börja blogga igen. Gjorde det en runda innan men kände att det var för många som kände mig som läste och då är det svårt att vara brutalt ärlig. Jag ser min blogg som min bästa vän som jag kan ösa galla över om allt och alla. Alla behöver en ventil och detta kommer att vara min.
Jag har ju som sagt fibromyalgi. Fick diagnosen för två år sen. Det är rätt roligt när folk i ens närhet inte tror på en när man berättar vad man har. Tänkte på min syster, vi står varandra supernära. Vi pratar verkligen om allt. Men när jag berättade om min värk så trodde hon inte riktigt på mig. Hon liksom stänger öronen och man riktigt hör att hon tänker på annat när man berättar hur man mår.
Nu är inte jag en gnällkärring men om man har en skitkass dag. Man kan knappt komma upp ur sängen, man ser illa, känner det som om man druckigt en halv flaska vin. Kan inte riktigt tänka och säger fel hela tiden. Då vill man gärna att ens nära och kära ska ha lite förståelse. Ja ja, kan ju inte tvinga henne och höra på mitt "gnäll".
Men vi besiktigade bilarna idag och båda gick igenom Yeah!!! Har precis lagat min bil för 4000 kr så det va sååå skönt att vi inte behövde laga nån bil nu.
Ja det va allt för nu...
